Nu har jag bestämt mig! Jag är emot!

Länge har jag vacklat – ända sedan jag först hörde idén 2008 om en storregion. Visst finns det fördelar, men när vi i Norrbotten saknar de grundläggande förutsättningarna för att en storregion ska fungera då går det helt enkelt inte. Så länge som vi inte har kommunikationer, en infrastruktur värd namnet så blir en storregion ogörlig.

Storregionen är en idé skapad utifrån storstädernas förutsättningar, där tåg och buss trafikerar mellan alla orter, där man kan sätta sig på ett tåg när som helst och förhoppningsvis komma fram på utsatt tid. I Norrbotten går det kanske en buss/dag och tågen lär vi få vänta på. Alltför länge har satsningar på infrastruktur och kommunikationer koncentrerats till storstäder och södra Sverige där snabbtågen kör ikapp och där detta är en naturlig del av samhället. Och vi i norra Sverige har blivit utan. Detta får effekter – som nu – när vi ska bli en del av en storregion! Hur ska vi kunna värva politiska företrädare från Kiruna, Arjeplog eller Pajala utan fungerande kommunikationer? Eller är det tänkt att företrädarna ska komma enbart från de större orterna, Luleå, Boden och Piteå? Det är ingen demokrati!

Men vad gör vi då?

Hur kan vi i Vänsterpartiet kunna agera för att få en fungerande demokrati?

Hur kan vi påverka storleken av en storregion? Skulle en region bestående av enbart Norr- och Västerbotten fungera? Och vilka krav har vi möjlighet att ställa inför ett bildande? Bristfälliga och undermåliga järnvägar och kommunikationer måste upprustas och byggas nytt! Inte bara Norrbotniabanan. Jag ska kunna åka till Haparanda och där sätta mig på ett tåg som tar mig så långt som jag behöver. Helst skulle jag vilja ta tåget direkt från Hedenäset, men spåren har rivits upp och banvallen är raserad sedan många år tillbaka.

Det blir så här när vi under en mycket lång tid haft en politik som enbart gynnar storstädernas utveckling och missgynnar landsbygd och norra Sverige.

Vad vore Sverige utan alla gruvor, skogar och vatten i Norrbotten?

Nu är det dags att ta av sig silkesvantarna och sluta buga för de små smulor vi har fått från statskassan! Nu är det nog! Utan fungerande kommunikationer blir det ingen fungerande storregion!

Christina Snell-Lumio

En kommentar till Nu har jag bestämt mig! Jag är emot!

  • Och jag tänker åt andra hållet – att en region tillsammans med andra i vår glesbygdssituation kan sätta press på staten och underlätta stort som smått som vi gör inom storregionen. Åker buss t.ex – samma mjukvara installerad på alla bussar, rabattkort fungerar i både Z och BD. Bussar och tåg går inom samma region, inga länsgränser som osynliga väggar. Vad gäller mjukvaror finns behov upprensning och ensnig inom vården också – en storregion skulle KRÄVA att detta (grymt stora och svåra) arbete blir beställt och UTFÖRT av proffs (tänker här på AFs upphandling som misslyckades).

    SJ, Banverket och staten är de stora aktörerna inom järnvägen och att de skulle stoppa den redan tröga upprustningen av banvallar och räls pga de hamnar inom 54% av Sveriges yta är jag frågande inför. Snarare kommer 9% av Sveriges befolkning bli en större motpart för staten än BDs nuvarande 2,5%.

    Hänsynen regionfullmäktige ska ta är till hela regionen (inklusive regional utveckling) – precis som lanstingsfullmäktige idag ska se hela länet (exklusive regional utveckling) i poitisk praktik. Kommunerna kommer att finnas kvar, med sina lokala politiker, styrelser och nämnder.

    Att fritidspolitikerna i regionen får fler frågor att förhålla sig till ser jag som den stora nackdelen och risken för demokratisk urholkning. Men – å andra sidan – den finns idag också. Vi har komplexa frågor att ta ställning till, våra metoder oftast enkla JA eller NEJ enlig majoritetsindelning. Det funkar sisådär. Ska den goda tanken med fritidspolitiker, boende och arbetande på olika orter, med olika saker, i civilsamhället kunna fortsätta med demokratisk råg i ryggen är det dags för en översyn av dito. Regionbildning ser till att vi inte längre kan säga ”gör det imorgon”.
    Jag är ingen förespråkare av yrkespolitiker. Men jag är förespråkare av att ge det regional/länspolitiska systemet en översyn både vad gäller former och innehåll. För att underlätta för demokratin och politikernas fortsatta koppling till vardagslivet trots de komplexa frågor man har att ta ställning till, utveckla. Frågor som hur ska fullmäktige träffas (per länk eller ögon mot ögon), hur många förtroenevalda och hur indelningen av regionens uppgifter ska ske, vad ska beredas av vem etc. är nu dags kavla ypp armarn och ta tag i.

    Att säga NEJ! är för mig att stänga dörren till behövliga framtidsförändringar, starkare muskler gentemot staten, naturligare samordning-förädling glesbygd-fjällbygd-nationella minoriteter.
    Att säga JA eller HMM, LPT SE är för mig att använda tankeenergi till att söka lösningar på problem vi brottats med länge här i norr, bygga säkra infrastrukturer och säkerställa demokratiska processer i komplext samhälle. Bli del av landet att räkna med för annat än malm och vattenkraft. Bland annat.

    Kristina Nilsson, Kiruna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vänsterpartiet Norrbotten