Sverige är ett av världens rikaste länder.

Alarmerande rapporter når oss då och då, som förkunnar att vi inte kommer att ha råd med välfärden. Det är antalet gamla som ställer till ” problem ”. Satt i relation till antalet förvärvs-arbetande.

 Sverige är ett av världens rikaste länder.

Alarmerande rapporter når oss då och då, som förkunnar att vi inte kommer att ha råd med välfärden. Det är antalet gamla som ställer till ” problem ”. Satt i relation till antalet förvärvsarbetande.
Vi kommer inte att ha tillräckligt många som försörjer alla icke förvärvsarbetande och vi kan inte höja skatterna heller i oändlighet. Därför måste allt fler verksamheter privatiseras. Detta är alltså domen !
Socialdemokraterna accepterar, förhållandevis passivt, detta till synes predestinerade framtidsscenario och tar inte den nödvändiga striden för rättvisesamhället och välfärden.
Men…
För det första vägrar vi att kalla äldre människor för ett problem. Att antalet äldre som får uppleva sin 100-årsdag ökat från 10 till över 1000 på hundra år, är inte ett problem utan ett mått på välfärdssamhällets utveckling.
För det andra vägrar vi att acceptera ” domen ” att Sverige inte kommer att ha råd med välfärden. Sverige, ett av världens rikaste länder har med en borgerlig regering sänkt skatterna( som behövs till just välfärdssamhället ) med 75 miljarder och kommer att sänka skatter för ytterligare 20 miljarder 2009.
Dessutom är det människor som de facto har råd att betala dessa skatter, som gynnats. Rika fastighetsägare i storstäderna har fått stora summor efterskänkta av staten.  Människor i de övre inkomstskikten har tjänat på det s.k. jobbavdraget. Bolagsskatten är låg och förmögenhetsskatt, gåvoskatt och arvsskatt, har avskaffats. Och inte nog med det, statens finanser visar dessutom på ett budgetöverskott på 135 miljarder.
Sverige är alltså inte fattigt men fördelningen av rikedomarna delar upp landet allt tydligare i olika samhällsklasser. Det är inte så att Sverige inte har råd med välfärd. Det är naturligtvis en ideologisk produkt som tillverkats i och lanseras av, borgerliga tankesmedjor. Mer privata lösningar överallt, förkunnas som den ” enda vägen ”.
För det tredje, kan ingen leda i bevis att privata lösningar skulle bli billigare för kommuner och landsting, lika lite som det kan bevisas att det blir billigare för brukarna. Vi har däremot sett ett otal exempel på raka motsatsen.
Och för det fjärde bekymrar det oss att väljarna ställs inför fullbordat faktum , att det inte finns någon annan lösning. Socialdemokraterna uttrycker det så raffinerat som det bara går : Vi är egentligen emot privatiseringar, men vad skall vi göra? Det är väl bara att acceptera !
Denna passivitet och underlåtenhet att ta kamp för välfärdens
långsiktigt hållbara utveckling( eller överlevnad ) är kanske
det mest synbara beviset på socialdemokratins ideologiska uttorkning. En
process som pågått ända sedan löntagarfonderna och maktfrågan, försvann
från diskussionerna i mitten av 1970-talet.

Det  är borgarnas gigantiska skattesänkningar och en alltmer ökad
arbetslöshet som hotar välfärden i det långa loppet. Nu när det är
högkonjunktur passar den borgerliga regeringen på att montera ned den
generella välfärden. Med Reinfeldts politik kommer vi att vara illa
rustade när lågkonjunktur kommer och  den generella välfärden sätts på
prov. Det är vid en lågkonjunktur som samhället behöver ekonomiska muskler
för att klara välfärdens utmaningar och för att få snurr på ekonomin. När
borgerliga politiker befinner sig i nedförsbacken så intensifieras
retoriken om att privatiseringar är både billigare och bättre. En del
socialdemokrater vacklar och hakar på "de enkla lösningarna".  Det är
egentligen lata politiker som inte vill ta det politiska ansvaret och som
försöker förklara bort sina egna tillkortakommanden. De beskyller indirekt
de som arbetar inom kommun och landsting för att vara ineffektiva och
dyra. Genom att förespråka privata lösningar så har
de i praktiken abdikerat från sitt politiska ledarskap i kommuner och
landsting

Vänsterpartiet är idag, det enda parti som idag ifrågasätter den politik som serveras väljarna som en besk medicin som måste sväljas. Och tur är väl det, att någon ifrågasätter de ” sanningar ” som kablas ut både från Timbro som från socialdemokratin

Siv Holma Riksdagsledamot ( v )
Anna Hövenmark, Partistyrelsen ( v )
Börje Lööw Ordförande ( v ) Norrbotten

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *