artikel

Budgeteffekter av Vänsterpartiets valplattform

Det här är en översiktlig text om vår ekonomiska politik, med fokus på vilka statsfinansiella effekter som den skulle kunna tänkas få på ett eller två års sikt. Den är tänkt att läsas i samband med vänsterpartiets ekonomisk-politiska plattform, där vi lägger fram en mer genomgripande samhällsekonomisk analys av frågeställningarna och diskuterar förslagens betydelse mer långsiktigt. Det är inte någon färdig sammanställning av hur vårt budgetförslag ser ut, utan en löst resonerande text som vill visa på att vi har goda möjligheter att finansiera våra reformförslag.
200 000 nya jobb

Den mest genomgripande reform vi vill genomföra är att anställa 200 000 människor i den offentliga sektorn. Här har vi valt att vara optimistiska i synen på hur snabbt det går att genomföra, och räknat på 50 000 nya jobb på ett eller två års sikt.

Våra beräkningar utgår från att 50 000 personer som idag är arbetslösa istället anställs i den offentliga sektorn. Här har vi räknat på en lön på 253 000 kronor per år, vilket motsvarar en medianlön i offentlig sektor år 2005. För arbetslösa har vi räknat med en genomsnittlig a-kassa på 164 000 kronor om året. Bruttokostnaden för nyanställningarna blir då ungefär 19 miljarder kronor.

Det mesta av de pengarna kommer omedelbart tillbaka till statskassan. Minskningen i kostnaden för a-kassa blir omkring 8 miljarder kronor. Arbetsgivaravgifterna ökar med 5 miljarder kronor, och den kommunala skatten ökar med drygt 1 miljard kronor. Det finns också en del andra omedelbara men mer svårberäknade effekter, som att behovet socialbidrag minskar, men vi har hittills inte försökt oss på siffersätta dem.

Det skulle också tillkomma andra kostnader, för lokaler, utrustning och annat. SKL och ESV har gjort mycket grova uppskattningar på att sådana kostnader brukar ligga kring 30 eller 35 procent av den totala lönekostnaden i offentlig sektor, men det beror förstås på vilka verksamheter det gäller. Vi tror att kostnaderna i det här fallet skulle bli något lägre, eftersom många av anställningarna har karaktären av att lösa underbemanningsproblem i redan befintliga verksamheter. I den här beräkningen på 50 000 nyanställda uppskattar vi dem till 5 miljarder kronor per år.

Det cirkulerar andra siffror som utgår från att vissa av de som anställs idag arbetar i privat sektor, och att de arbetsplatserna inte nyrekryterar till de vakanta positionerna. Vi menar att det antagandet inte håller. Även om det säkerligen finns en viss fördröjningseffekt i en del av intäkterna på grund av att folk byter arbetsplatser, finns det ingen anledning att tro att de efekterna i stort och på lite sikt skulle innebära några avgörande samhällsekonomiska kostnader.

Halvering av sparmålet

Nettokostnaderna för de här anställningarna uppgår alltså till i storleksordningen 10 miljarder kronor. De hämtar vi framförallt från en halvering av sparmålet från 2 procent till 1 procent över en konjunkturcykel.

Konjunkturinstitutet skriver i sin senaste rapport om konjunkturläget (augusti 2006) att Sverige kommer ha ett finansiellt sparande på 79 miljarder kronor, eller 2,8 procent av BNP, i år. Socialdemokraterna har lagt fram ett antal förslag på hur det utrymmet över dagens sparmål kan användas, som överlag ligger i linje med förslag vi lagt sedan tidigare. För flera av de områden vi vill satsa på nedan – tandvården, a-kassan, studiemedlen, m fl – innebär det att delar av de reformer vi vill se kan finansieras inom ramen för dagens överskottsmål.

Utöver det vill vi alltså sänka sparmålet för att kunna genomföra våra reformer fullt ut. Vi håller inte med om Konjunkturinstitutets analys att ”[r]esursutnyttjandet bedöms bli något ansträngt framöver” (s 16), utan menar att arbetslösheten ligger på orimligt höga nivåer. Därför vill vi stimulera ekonomin genom att sänka sparmålet, och då frigörs också gott om ekonomiskt utrymme för de reformer vi föreslår. En skillnad i sparande på 1 procent av BNP motsvarar i storleksordningen 30 miljarder kronor.

Effekter på konjunkturen

Efterfrågan på privata varor och tjänster kommer därför att öka något med vänsterpartiets politik. De pengar vi använder istället för att spara kommer i första eller i senare led att användas till att efterfråga privata varor och tjänster. Dessutom omfördelar vi generellt sett pengar från människor med hög sparkvot (till exempel de som betalar statsskatt) till människor med lägre sparkvot (till exempel studenter eller arbetslösa som anställs i offentlig sektor), vilket ytterligare bidrar till ökad efterfrågan.

Den höjda efterfrågan kommer också att påverka statsfinanserna positivt, genom minskade kostnader för arbetslösheten och högre skatteintäkter. Vi har dock inte räknat med några sådana effekter här.

För att kunna genomföra den expansiva politik vi vill se i någon större skala krävs att riksbanken inte tillåts fortsätta motverka den goda sysselsättningsutvecklingen med höjd reporänta. Vi vill att riksbanken återgår till att se full sysselsättning som ett viktigt mål, åtminstone fullt jämförbart med inflationsmålet. Vi tror att risken för att högre sysselsättning skulle leda till hög inflation har överdrivits starkt, men vi är också beredda att acceptera en något högre inflationstakt än idag om det visar sig oundvikligt. Vi ser hög sysselsättning som det samhällsekonomiskt viktigaste målet.

Övriga förslag

Fler betalar statsskatt
Vi har inte lagt något konkret förslag, men vill att fler än idag ska betala statsskatt. Det innebär flera miljarder i ytterligare inkomster, beroende på utformningen. Vi vill också skärpa skatten på kapital och vinster. På längre sikt tror vi att också de generella skattenivåerna kommer att behöva öka något för att betala för de allt högre krav på välfärden vi hoppas att medborgarna kommer att ställa.

Tandvården in under sjukvårdens högkostnadsskydd
Vi vill föra in hela tandvården under sjukvårdens högkostnadsskydd. Det skulle sannolikt kosta minst 10 miljarder kronor om året, eftersom vi idag underkonsumerar tandvård. På ett-två års sikt räknar vi bara med att kunna genomföra delar, men vi hoppas på att kunna hitta finansiering i storleksordningen ett par miljarder kronor.

Förstärkt a-kassa
På ett-två års sikt skulle vi till exempel kunna höja taken i a-kassan med 200 kronor per dag, vilket skulle kosta 4-5 miljarder kronor per år, varav 1-2 miljarder kronor skulle komma tillbaka i form av kommunalskatt. På sikt vill vi gå längre än så, men vi tror också att en politik som prioriterar full sysselsättning skulle kunna minska antalet arbetslösa så mycket att reformer på det här området blir betydligt billigare att genomföra.

Höjning av studiemedlen
Vi vill höja studiemedlen med 1500 kronor per månad, vilket kostar i storleksordningen 2 miljarder kronor beroende på hur det genomförs. Med tanke på hur tydligt studenters inkomster har släpat efter, och på hur effektiv reformen skulle vara för att stimulera efterfrågan, vill vi gå snabbt fram med reformen.

Kompensera tilläggspensionärerna
Urholkningen av basbeloppet i början av 1990-talet har tilläggspensionärerna fortfarande inte kompenserats för. Skulle vi genomföra det fullt ut omedelbart skulle det kosta 19-20 miljarder kronor, varav 6-7 miljarder skulle gå tillbaka som inkomstskatter, men vi vill ta det steg för steg och börja med att kompensera de äldsta, sämst ställda pensionärerna. Takten beror på hur statsfinanserna utvecklas.

Återföra inkomster från vattenkraften till berörda regioner
Vårt förslag är 2 öre per kWh, vilket motsvarar en dryg miljard kronor. Pengarna går till en vattenkraftsfond som finansierar tillväxtprogram i Mål 1-områdena.

Andra utgifter
Vi driver flera mindre kostsamma förslag, som sammantaget skulle ta ett visst utrymme. Några exempel är en förstärkning av bostadsbidraget, bostadstillägg för pensionärer, borttagen sjuklöneperiod för småföretag och avskaffad karensdag i sjukförsäkringen. Andra förslag vi driver är mer kostsamma men avsedda att genomföras på lite längre sikt, som kravet på utbyggd och individualiserad föräldraförsäkring eller mer pengar till kollektivtrafiken. Vi vill också på sikt skrota det nuvarande pensionssystemet och ersätta det med ett nytt. Våra förslag för att öka nybyggnationen och renoveringen av framförallt hyresrätter behöver genomföras snarast, men kostnaderna kommer först senare.

Arbetstidsförkortning
Det konkreta förslag vi har lagt som ett första steg mot en generell arbetstidsförkortning är att sänka arbetstiden för vårdbiträden och undersköterskor. De nyanställningar som behövs för det ryms inom de 200 000 nya jobb vi vill skapa i den offentliga sektorn. På motsvarande sätt vill vi att en del av de 50 000 nya jobb vi diskuterat ovan används för att inleda en sådan arbetstidsförkortning.

Grön-grön skatteväxling
Vi vill fortsätta att höja miljöskatter, men använda de nya intäkterna till miljösatsningar istället för att som idag sänka skatten på arbete. Vi kallar det en grön-grön skatteväxling.

Försäljning av statlig egendom
Vi vill inte minska de demokratiska möjligheterna att styra samhällsekonomin genom utförsäljning av till exempel statliga företag. Vi ser hellre en försäljning av andra, mindre viktiga statliga värdepapper eller ökad upplåning. Statsfinansiellt sett går de olika valen av statligt ägande i grova drag på ett ut, eftersom försäljning av statliga företag ger förlorade framtida intäkter.

Sammanfattning

De mycket goda offentliga finanserna och vårt förslag om att halvera överskottsmålet ger gott om utrymme för att påbörja de reformer vi föreslår. På sikt är det framförallt sysselsättningsutvecklingen som avgör i vilken takt de reformerna kan genomföras, och i den frågan står vi betydligt bättre rustade än alla de partier som vill att Sverige ska fortsätta att upprätthålla en jämviktsarbetslöshet. Vi sätter jobben främst.

Siv Holma,
riksdagsledamot (v)

Dela den här sidan:

Kopiera länk